Musik

Ett av de största banden - inte bara på 80-talet

 

Ingen som följt bloggen kan ha undgått att jag gärna snöar in på 80-talet. 
Orsaken är förmodligen att jag då upptäckte många av de artister och band som sedan hängt kvar genom livet.
Dit hör The Smiths.
 
 
Denna kvartett från Manchester var utan tvekan ett av de band som betydde mest för mig på den tiden. Och jag skulle fortfarande sätta "The queen is dead" väldigt högt på min personliga lista över tidernas bästa album. Den var nästan omtumlande bra när jag hörde den första gången. Starka låtar, briljanta texter med både svärta och humor.
 
Tog sin lyrik till nya nivåer
Att Morrissey var en av de mest begåvade textförfattarna visste man innan, men här tog han sin lyrik till nya nivåer. Visst, det kunde kanske vara lite väl mycket självömkan, men han kunde verkligen formulera det:
"And if a double-decker bus crashes into us
To die by your side Is such a heavenly way to die
And if a ten ton truck kills the both of us
To die by your side Well, the pleasure, the privilege is mine"
 
 
The Smiths var långt ifrån bara Stephen Patrick Morrissey. Om hans texter var på högsta nivå så kan samma sak sägas om låtskrivarpartnern Johnny Marr och hans sätt att hantera sin gitarr.
Vissa älskar gitarrister som glänser i fantastiska solon, själv tycker jag att förmågan att, så att säga, spela med i låtar och skapa originella figurer och riff är minst lika spännande. Och där var Marr enastående, hans gitarr matchade Morrisseys röst perfekt.
Dessutom hade dom den samspelta duon Andy Rourke (Bas ) och Mike Joyce (trummor) bakom sig.
 
Humor - och mörka låtar
The Smiths hann göra fyra album och ett pärlband av singlar under fem år innan de lade ner verksamheten 1987
De slutade med flaggan i topp, med plattan "Strangeways here we come". Då var de långt från den ganska avskalade och energifyllda musik de gjort i början, med betydligt större arrangemang.
Dock var mycket sig likt. Morrissey mixade låtar med humor, som "Girlfriend in a coma" med mörka texter och tyckte fortfarande lika synd om sig själv:
"Last night I dreamt that somebody loved me
No hope, no harm, just another false alarm
Last night I felt real arms around me
No hope, no harm, just another false alarm"
 
 
Jag har fortsatt att lyssna på Morrissey som soloartist och kommer förstås att skriva om honom framöver.
Men den här gången blir det endast The Smithis.
24 låtar finns på Spotifylistan här nedanför, men för den som vill finns mycket mer att utforska.